Romanskrivande

Jag skrev kanske 600 ord i dag. Manusskrivandet har gått otroligt långsamt i vinter, och antalet sidor ligger fortfarande kring cirka 200. Men det gör inget, har jag kommit på, det handlar inte om skrivkramp utan om att vänta in vissa saker, att låta dem mogna bit för bit.

Öppna frågor om nästkommande scener ligger och puttrar i bakhuvudet, och rätt som det är ploppar det upp en perfekt lösning i medvetandet. Det bästa, när det gäller hur alla romanens scener ska hänga ihop på detaljnivå, kommer när det är dags. Scen för scen.

Och det är bättre att allt får falla på plats i lugn och ro på ett sätt som bildar ett fint pussel i flera dimensioner, än att skynda sig bara för att få ut en bok. Jag vill känna att den är precis så bra som den överhuvudtaget kan bli när den är klar. Inte glädja mig över att den blev klar snabbt.