Gammal charm

Jag undrar varför så mycket som jag tyckte var fult förr har blivit charmigare nu. Spårvagnarna, till exempel, de var ju riktigt fula på 70-talet (bilden är från ett museum). Det tyckte i alla fall jag. Men kolla vad luftigt man satt och hur man tänkt på funktion! Antalet platser var optimalt och det var lätt att hitta något att hålla sig i om man stod. 

Helhetsintrycket är charmigare nu jämfört med de nya vagnarna, även om den inte var fin, och så är det med många andra prylar också. Vad beror det på? Kanske på att det inte sker några förbättringar sedan 60-talet utan mest bara förenklingar, och att man använder billigare teknik och material? Men det är något mer, något med hur man känner för det som inte längre är. Eller...? Jag kan inte sätta fingret på det. Men en sak är säker - tror jag. Jag kommer aldrig, aldrig att hitta det minsta lilla charmiga i en gråvit perstorpsplatta (länk till exempel).